Hästar i mitt liv
SÖSTHOLM BUGSY
7april 1996 - 5augusti 2008
Bugsy är den ponny som alltid kommer ligga mig närmast om hjärtat. Han var dryga 140cm hög och hoppade hinder som en gud. Han bevisade för mig att hästar har precis som människor bra och dåliga dagar. När Bugsy hade en dålig dag hoppade han inte ett hinder, gick inte ett steg framåt och vägrade lämna hagen. Ibland kunde man övertala den lille ponnyn att iallafall komma ut på en skritt tur. Men de var han som bestämde.
Bugsy hade ett fantastikt travsteg och bakbens aktivitet. Han var en stor muskelbit sa kiropraktorn. För muskler var de han hade. Jag fick Bugsy när jag var 14år, dagen efter jag slutade 8:an. Första gången jag red honom skenade han med mig på Uffe och Carinas (dom vi köpte honom av) stora 100x60bana. Men jag blev ändå charmad av hans stora ögon och sättet han rörde sig på. Vi tog hem honom samma dag vi provred hade honom på prov under helgen som var. Åkte till min tränare och hon sa honom ska ni ha. Dock var de en häst jag skulle få jobba mycket galopp med då hans galopp var väldigt springig och obalanserad. Vi löshoppade och han hade en otrolig känsla för hinder. Han var väldigt shysst att hoppa även när jag satt på hans rygg. Jag var en rätt rädd liten person på den tiden och han var trygg och snäll.
Om det var någonting som vi reagerade på var hans hjulbens ställning på bakbenen. Han var otroligt hjulbent, vetrinären som besiktade honom visste dock inte hur de skulle visa sig senare. Nu vet vi...
Efter ungefär ett halvår av tävlandes och tränandes. Både i terräng och på bana. Började Bugsy helt oprovocerat vägra hoppa på träningarna. Vi tänkte inte så mkt på de han kanske började testa mig nu, som vilken annan häst som helst gör. Ibland hoppade han och var glad och bockade och alla var glada på träningarna. Andra veckor gick han inte ens framåt. På en dressyrträning några månader efter han börjat vägra ordentligt på hoppningen vägrade han gå i hörn, de var som han var livrädd för hörnen. Dagen efter var han helt normal.
En häst som har gått bra i hoppning och dressyr och helt plötsligt stoppar har ont. Så vi kontaktade en
kiropraktor. Bugsys bäcken var rejält låst. Hon trodde att de var hans hjulbenhet som orsakade detta att han liksom belastade bäckenet fel och de låste sig om vartannat. Vi fick en rehabliterings schema som skulle få ihop bakbenen till normal benställning.
Med studs, ridning på raktspår, ridning i kuperad terräng, ryggningar upp för backar och drag i svansen släppte låsningarna mer och mer... Kiropraktorn kom och kände på honom var 8:e vecka.
Vi började hoppa lite smått och hästen var som ny vi tävlade lite hoppningar och allt gick hur bra som helst. Till våren 2008. Då var han plötsligt halt på vänster fram. Vi var inne till ATG täby, bedövade. Skrittade igång han blev bra igen, tävlade lite. Kiropraktorn kände lite och allt var frid och fröjd.
Han blev halt på högerbak. Senare på vänster bak, han blev ännu lite senare halt på vänster fram. Nu var han halt på 3ben. Han fick vila och hans bakben blev bredare och bredare. Tillslut var han hjulbent igen eftersom han inte fick upprätt hålla sin rehablitering. Vi åkte in till ATG han fick specialskor och hittan och dittan. Men eftersom han var halt på 3ben överansträngde han de sista ben han hade att luta sig på. Så självklart blev han halt där också.
Bugsy blev utdömd sommaren 2008 han fick leva sommaren ut och åt smärtstillande hela den tiden och fick gå och äta gott gräs och pussas med mig <3
Jag saknar fortfarande hans stora varma ögon och hans fina personlighet.
