Frida och Ghost: Norrtälje till Gotland

Kan inte sätta ordet på det men det känns som Ghost och jag backat till ruta 1 igen. När mamma var här var vi liksom på topp och allt kändes jätte bra. Men nu har någonting hänt någonstanns på vägen och vi har tappat allt. Vet inte om de är han som har lite vår trötthet eftersom fällningen är igång (han har dock börjat sin B-vitaminkur nu)

Men han är bara stark och jobbig just nu. I hoppningen igår synkade vi inte alls. Hade jaktbettet eftersom han var så stark förra veckan att jag fick kramp i armen. De blev väldigt mycket sämre ridning från min sida på de bettet och han blev väldigt mycket bakåt. Ett helt under att vi kom över oxrar på 90cm ändå. Men självförtroendet var på botten efter lektionen.

Idag fick vi en ny chans att prova hoppa igen (skulle egentligen hoppat Brave men eftersom hoppningen gick som den gick igår blev  de Gota istället) men det blev bara fel på fel på fel. Det sista språnget över ett räcke är väll det jag kan vara nöjd över.

 Passet i tisdags när jag red vanligt slutade i konflikt då han bara bet tag i bettet och bara sprang sprang sprang.

Så imorgon blir det en uteritt med Linda och Athos och sedan ställer jag av Ghost en vecka och ser om han kan få kontroll över sitt humör och säkert hormoner. Så mjuk startar vi igen nästa helg <3